Det har varit lite upp och ner en tid, men det går åt rätt håll. Lillfröken har gått från att varit en väldigt lydig hund till en liten buse! 

Samma dag som Lars G gladeligen ringde och talade om att Son hade skött sig perfekt så hade vi det motsatta förhållande. Ripan går upp och Lillfröken förföljer i bra fart och ”stil”. Ripan landar varvid Lillfröken stöter och går efter igen! 

Men det finns inget ont som inte har något gott med sig. Nu tände det till, en rejäl fartökning och vidden ökade. Avslutade dagen med två fina fågeljobb, men kommandot ligg hade höjts ett par/många oktav!
  

En ny dag och nya möjligheter trodde jag! Lillfröken börjar smyga och man såg att nu är det skapt läge. Då dyker jag givetvis på öron i snön. Man är ingen elitgymnast nu för tiden, så man får ta av sig skidorna för att komma upp. Under tiden har Lillfröken smugit på den löpande ripan en bra bit upp i backen. Lagom tills man får på sig skidorna så lättar ripan och Lillfröken förföljer friskt den vita fjällmåsen.

Fy skam den som ger sig, efter lite mat och vila så tog vi en kvällstur ut på vidderna likt Lucky Luke i solnedgången. Mycket spillning från fjällmås men ingen fågel. Bra träning så Lillfröken lär sig skillnaden mellan gammal ”skit” och riktig fjällmås. 

Dom vita är inte speciellt samarbetsvilliga nu för tiden. Kan kanske bero på det världsläge som är nu. I alla fall så snusar Lillfröken in en doft och börjar smyga.
Ger avanceorder och vi rör oss framåt mot ett litet buskars. Upp flyger en vit ”fjällmås” och än en gång fick man likt en sprinteråkare skida fram och med en skap röst säga ”liggggggg”. Vi lyckades den här gången! 

När vi gled hemåt i solnedgången så kastade lillfröken  om och frös till is! Vaooo fjällmås på gång. Nu kändes det som man hade läget under kontroll, och det hade vi. Fungerade som det ska tralllla. Mot nya mot och medgångar fram över i kvällsolen.

Lämna ett svar